Kvinnodagen i Buenos Aires

Dagen började med en kvinnodagsfrukost med mitt team. En gemensam frukost ordnades även på studenthem Milhouse, men eftersom vi bor en bit från vandrarhemmet kom vi fram till att det var lite stressigt att resa dit på morgonen.

Efter frukost steg vi på bussen och reste till Milhouse för att träffa de andra. Många hade haft en lång utekväll på stan dagen innan och behövde koppla av efter frukosten, men vi var ett litet gäng som satt i det gemensamma området, drack mimosas och pratade.

Alla hade klätt upp sig i lila (internationella kvinnodagens färg) och glitter, så alla såg väldigt bra ut.

När klockan började närma sig 16.00 gjorde vi oss redo att gå ut för att titta på paraden. Det skulle gå från kongressen till Plaza de Mayo. Båda delarna ligger 5-10 minuters promenad från Milhouse.

Paraden hade inte börjat röra på sig när vi kom, så vi gick förbi det hela och fick en känsla för stämningen och människorna. Paraden var 4-5 kvarter lång och full av kvinnor, flaggor, stridsrop, åskådare och gatuförsäljare.

Argentinare är välkända för att gärna utnyttja sin rätt att demonstrera, och under mitt halvår i Buenos Aires har jag varit med om många olika demonstrationer. Som regel är det lugnt, men upplopp förekommer, så det rekommenderas i allmänhet att hålla avstånd.

När det gäller kvinnor som demonstrerar i landet har det en lång historia. 1977 grundades en organisation som heter "Madres de Plaza de Mayo", eller mödrarna till Plaza de Mayo.

Detta skedde under militärdiktaturen, då många argentinare försvann spårlöst till följd av att de visat politiskt motstånd eller liknande. Det var mammorna till dessa människor som reste för att demonstrera på Plaza de Mayo, för att försöka få tillbaka sina söner.

Eftersom sammankomster i stora grupper var förbjudna började mammorna gå i cirklar runt monumentet mitt på torget. Detta blev en veckoprotest som ägde rum varje torsdag eftermiddag.

Än idag träffas mammorna fortfarande varje torsdag för att demonstrera, men nu för andra frågor. En av frågorna är oron för att kvinnors rättigheter ska begränsas under nuvarande president Javier Milei.

Till exempel legaliserades abort i Argentina 2020, och nu fruktar många att denna rättighet kommer att tas från kvinnor igen, till följd av uttalanden och handlingar från presidenten.

Han har bland annat lagt ner departementet för kvinnor, genus och mångfald. Generellt sett har jämställdheten i Argentina kommit ganska långt, åtminstone teoretiskt, men som en av mina lärare sa i höstas: "om du går till slaktaren som kvinna får du en sämre köttbit till ett högre pris än om du vore man." Så det finns fortfarande lite att visa.

Efter att ha gått runt hela paraden, som inte hade börjat röra på sig ännu, köpte vi choripan på gatan. Choripan är argentinsk chorizo, och serveras i baguette, ofta med chimichurri och en sorts salsa gjord på lök och paprika.

Fantastisk atmosfär att serveras direkt från grillen på gatan! Det gick även att köpa annan mat, som hamburgare och smörgåsar.

På kvällen var det gratis utomhuskonsert med stadens symfoniorkester, på Puerto Madero. Det var en mycket trevlig upplevelse med många deltagare.

Efter detta var det bara att sätta sig på bussen hem, trött och glad efter en lång dag.