
Quepos: en hyllning till gemenskapen och Kulturstudier
Det är med en varm känsla som jag sitter här och minns tillbaka på våra 10 veckor i Costa Rica och Quepos. Att bo så nära våra medstudenter och lärare gjorde oss till mer än bara klasskamrater – det gjorde oss till en liten familj. Och det är just denna känsla av gemenskap som gör Kulturstudier så unikt och underbart.

Denna text har översatts med hjälp av artificiell intelligens.
Se originalversionen av artikeln här.Psykologin bakom att studera utomlands är ganska intressant, och det verkade som att många kände likadant. De första veckorna kändes som en förlängd smekmånad, en tid fylld med spänning och utforskning.
Allt verkade så nytt och spännande, och vi levde lite som om vi var på en förlängd semester. Varje dag förde med sig nya äventyr och upplevelser, och det kändes som om vi svävade på ett moln av lycka.

Men allteftersom veckorna gick, började verkligheten att sjunka in. Den trygga bubblan av semesterkänsla ersattes gradvis av en känsla av att vara främmande. Det var som om vi vaknade upp från en dröm och insåg att vi faktiskt levde här, i ett land långt från vårt hem.
Rutinerna smög sig på, och vardagen började kännas mer normal. Men även om vi utförde våra dagliga sysslor, kunde vi inte ignorera det faktum att allt runt omkring oss var annorlunda. Språket, maten, sederna – allt präglades av en kultur som vi fortfarande försökte förstå.

Genom Kulturstudiers program blev vi inte bara introducerade till landets språk, historia och kultur, utan vi blev också djupt förankrade i det lokala samhället. Från dag ett kände vi oss inkluderade och välkomna, tack vare det dedikerade stödet från våra lärare och medstudenter.
Det var genom deras vägledning och uppmuntran som vi verkligen kunde fördjupa oss i den costaricanska livsstilen och lära oss uppskatta dess unika skönhet.

Jag minns när vi satt på vår sista kväll tillsammans, omgivna av skratt och minnen, hur vi kände en djup tacksamhet mot Kulturstudier. Det var deras noggrant planerade program som ledde oss till dolda pärlor. Till exempel Cinca de Flor, en gård och ett charmigt vandrarhem.
Det var här, bland de frodiga kullarna och den varma costaricanska gästfriheten, som Mauricio och Alan – två av våra lärare – träffade sina fruar en gång i tiden, och det var här vi alla hittade en bit av paradiset.

Myskväll vid lägerelden med de andra som jobbade på vandrarhemmet “Cinca De Flor”.
Våra bästa minnen från denna tid är många och rika. Från utforskandet av de mystiska regnskogarna till att njuta av den rika smaken av färsk frukt på lokala marknader, har vi upplevt saker som kommer att vara för livet.
Och för detta är vi mycket tacksamma mot Kulturstudier, som gjorde det möjligt för oss att uppleva Costa Rica på ett sätt som vi aldrig hade kunnat göra på egen hand.
Så när vi tog farväl av detta fantastiska land, tog vi med oss inte bara minnena, utan även den ovärderliga kunskapen och de vänskaper vi har skapat längs vägen. Costa Rica, och tack för allt!

Vi blir visade runt på Cinca de Flor – gården där Mauricio och Alan träffade sina fruar.